På började texter
Annas grymma liv!
Jag ligger i min säng och mår skit. Varför skulle det hända mig? Jag orkar inte gå till skolan, har inte lust att se honom, inte efter det han har gjort.
Orkar inte med livet och det gör ont i mig. Han har förstört mitt liv. Men jag är rädd och säga något bara för att han sa: ” Nu håller du käften om det här för annars blir det synd om dig, hör du det?”
Varför var jag tvungen att stanna, men det för att du ville prata med mig.
Istället tvingade du mig in i ett hörn i klass rummet, jag ville bara skrika men du höll för min mun och knäppte upp mina byxor. Jag försökte göra motstånd men du var för stark.
Jag vill säga något till dig mamma men kan inte. Nu har det gåt tre veckor.
Har varit hemma en del och varit i skolan men inte på hans lektioner. Men en dag när jag kom hem såg hon arg ut. Ja sa: ” Vad är det mamma?” Och då svarade du ” Han har ringt din lärare.”
”Jallo?” frågade jag snabbt med gråten i halsen.
Hoppas inte att du hörde det mamma. ”Ja”, sa du förtvivlat och sen frågade du: ” Varför har du inte varit på hans lektioner?” och då brast det. ”Jag orkar inte mamma men om jag säger någonting så kommer han mödar mig eller nått” sa jag med tårarna i ögonen och tjöt. ”Vadå? Vem då?” frågade du.
”Fan”, sa jag och tjöt ännu mer.
”Ehh ja…. jag har blivit våldtagen av honom” sa jag.
”Av Jallo?” frågade hon.
Jag svarade inte men jag anar att du såg svaren i mina ögon, för du tog telefonen och ringde rektorn. Men rektorn trodde inte på henne. Det gick tre månader och Anna gick till skolan ibland, men inte på hans lektioner.
En dag när jag kom till skolan så hände det, han tog tag i mig och släpade in mig i en skrubb.”Din lilla jävla fitta nu är det synd om dig hör du det?!!??!” Sa han och brottade ner mig på golvet. Han slet av mig byxorna.
Jag försökte streta emot men han hålade mig så hårt att det kändes som att armarna blödde.
När det hade gått ungefär en halv timme så ställde han mig mått väggen. Jag hade gråten i ögonen och var rädd och rätt som det var fick jag en riktig smäll. ”Nu håller du käften för annars kommer du få ett rent helvete”
Nu sitter jag här igen i den jävla sängen och jag ska aldrig gå här ifrån, aldrig i hela mitt liv. Tänkte jag.
Det gick några månader och Anna började bli större och större utan att äta så mycket.
Utan att mamma visste åkte jag till ungdoms mottagning för att få en tid hos en barnmorska.
Jag fick en tid dagen efter och då visade sig att jag var gravid i sjätte månaden.
Nej, tänkte jag. Barn morskan såg på mig som om att hon förstår men sa inget.
En månad efter kände hon att hon inte orkade mer med livet och åkte till skolan, gick till toan, det bara blödde.
Men efter ett tag kom skolsystern, kuratorn och vaktmästaren för det var en liten blodböl utanför där Anna låg.
Efter någon timme vaknade Anna upp på sjukhuset och där stod mamma med kuratorn.
Läkaren hade sagt att hon hade fått missfall plus att dom hade sytt i hennes arm.
Mamma fattade ingenting om missfallet. Efter några veckor var hon tvungen att gå till kuratorn och säga vad som egentligen har hänt. Men Anna vägrade säga vad som är fel för hon var rädd.
Det gick ett par veckor och hon sa aldrig nått om det som har hänt när hon träffade kuratorn så dom slutade att ha samtal.
Jag var på väg från lunchen när det kom någon bakifrån och tog tag i min arm riktigt hårt efter ett tag flyttades händerna till munnen och ögonen. Jag kände att någon drog in mig någonstans och la mig på magen. Jag försökte skrika men det var nån som höll för min mun.
